Det finns i skogen
I projektet Det finns i skogen planerade jag från början att jag skulle jobba med växten vass som material, eftersom jag har en speciell relation till det. Jag använder vass i mina installationer i kombination med gamla möbler för att visa både krocken och samspelet mellan naturen och människan. Men mötet med Ljusne, platsen där jag fick bo och jobba under en period, ändrade mina planer. Ljusne ligger nära havet och på bägge sidor av den stora älven Ljusnan. Det är en liten industriort som under sin historia fått växa och krympa flera gånger. Just nu är samhället fullt av nedlagda industrier och tomma platser där det tidigare har stått verkstäder men som naturen nu har tagit över. Därför beslöt jag att undersöka platsen som finns i skogen, eller mer exakt: området kring fabriken Ljusne kätting som en gång var ortens stolthet och som nu ligger i ruiner, men där tack vare en grupp entusiaster en mindre del av den gamla byggnaden är ombyggd och rymmer några ateljeer och det konstnärsdrivna galleriet Konstkraft.
Min konstnärliga undersökning går ut på att samla och skapa berättelser om Ljusne kätting. Jag filmar, fotograferar och skissar själva fabriksbyggnaden och miljöerna kring den. Jag pratar med människor som jag träffar här och samlar deras minnen och upplevelser om den här platsen.
I ett av samtalen lärde jag mig att Hälsingland varit rikt inte bara på metallIndustri utan också på linodlingar. Så föddes idén att plantera 50 kvm lin på grusfältet framför kättingfabriken. Tillsammans med medlemmar i föreningen Konstkraft beställde jag pallkragar, tio kubikmeter jord, ett kilo linfrö och sådde sedan lin. Ingen av oss har stor erfarenhet att odla lin, så själva den praktiska odlingen blev en gemensam konstnärlig process som väcker en ny tillhörighet, ett nytt intresse och en ny syn på den postindustriella platsen.
Andra delen av mitt arbete i Ljusne består av mina skisser av miljöer. Jag har fascinerats av de tre dominerande färgerna som jag upplevde när jag kom hit för första gången. Björkarna hade precis spruckit ut och var limegröna, himlen var turkosblå och Ljusnan bullrade med vårvatten och hade en brun-svart nyans. Därför färgade jag papper i lime, turkos och brunt och tecknade med blyerts och tusch allt som jag ser genom ateljefönstren och kring själva fabriken. Det känns att min tid i Ljusne och kontakten med människorna som driver Konstkraft blivit en start till ett större projekt som ska ska utvecklas med tiden. Allt detta finns i skogen som finns mellan oss
Min konstnärliga undersökning går ut på att samla och skapa berättelser om Ljusne kätting. Jag filmar, fotograferar och skissar själva fabriksbyggnaden och miljöerna kring den. Jag pratar med människor som jag träffar här och samlar deras minnen och upplevelser om den här platsen.
I ett av samtalen lärde jag mig att Hälsingland varit rikt inte bara på metallIndustri utan också på linodlingar. Så föddes idén att plantera 50 kvm lin på grusfältet framför kättingfabriken. Tillsammans med medlemmar i föreningen Konstkraft beställde jag pallkragar, tio kubikmeter jord, ett kilo linfrö och sådde sedan lin. Ingen av oss har stor erfarenhet att odla lin, så själva den praktiska odlingen blev en gemensam konstnärlig process som väcker en ny tillhörighet, ett nytt intresse och en ny syn på den postindustriella platsen.
Andra delen av mitt arbete i Ljusne består av mina skisser av miljöer. Jag har fascinerats av de tre dominerande färgerna som jag upplevde när jag kom hit för första gången. Björkarna hade precis spruckit ut och var limegröna, himlen var turkosblå och Ljusnan bullrade med vårvatten och hade en brun-svart nyans. Därför färgade jag papper i lime, turkos och brunt och tecknade med blyerts och tusch allt som jag ser genom ateljefönstren och kring själva fabriken. Det känns att min tid i Ljusne och kontakten med människorna som driver Konstkraft blivit en start till ett större projekt som ska ska utvecklas med tiden. Allt detta finns i skogen som finns mellan oss
