Den slutna cirkeln
​perfornamce,  2012, Uppsala konstmuseum

 
Mitt i rummet står en industrisymaskin och ett litet bord. Mellan dem ligger en stor hög med militära uniformer.
Min assistent och jag kommer fram till symaskinen respektive det lilla bordet och sätter oss. Assistenten testar att symaskinen fungerar och publiken hör att ljudet är jättehögt och påminner om automatvapen.
Jag går till högen med kläder, tar en skjorta, kommer tillbaka till min plats, kämpar med det starka materialet för att riva sönder det, lyckas till slut och kastar den rivna skjortan på golvet. Medan jag går för att hämta nästa, kommer min assistent fram, tar omsorgsfullt upp det rivna plagget, går till sin symaskin och syr ihop det, viker fint och lägger på golvet. Samtidigt som min partner syr river jag sönder en ny skjorta. På det sättet fortsätter vi vårt arbete att riva sönder och reparera under cirka en timme.
Under både symaskinen och i mitt bord finns gömda mikrofoner som sänder förstärkt ljud till högtalare placerade i olika delar av rummet. Våra steg och rörelser är synkroniserade och skapar en koreografi som komponeras med ljudet av rivet tyg och symaskin.
​